Mysan

Imorgon är det nyår och det kommer firas iår igen i Västerås men inte med samma gäng. Detta år blir det med kusin Kajsa och hennes kompisar och eventuellt kusin Elin också. Ska bli skoj som tusan och ser framemot imorgon.

Dagen har spenderats med pm som har inbringat förtvivlan i mig samt en uns av ilska. Luddiga förbannande uppgift, de kan väl ändå tvinga oss att skriva om sånt som det står i kurslitteratusen om. Bara att stå ut, en liten ynka termin och den större delen av den skall spenderas på praktik. Sen är det klart och förhoppningsvis har jag fått jobb i Lindesberg på avd 4. Sen till hösten hoppas jag att det bär av till Norge och att fröknarnra S A M följer med.

Längtar till att fröken M kommer till Örebro så vi kan snacka en massa skit, dra snuskiga skämt och dricka en massa kaffe!

Puss

Oj vad dålig jag är på att uppdatera här, lovar att jag ska försöka skriva mer frekvent nu.
Det har hänt så mycket på sistone känns det.

Minnesstunden var jätte fin och den blev som farmor ville men skratt och en hel del gråt men det får farmor stå ut med. De spelade så fin musik i början, fiol och piano så det blev väldigt svårt att hålla tårarna borta. Sen blev det bildspel på farmor som också var fint men det som kändes jobbigt var att det aldrig kommer bli fler bilder på henne. Farmor är saknas!

Dagarna innan jul spenderades på factory outlet där min bror levde lyxliv och shoppade loss för några tusen. Jag var en aning avundsjuk, jag vill också ha en massa pengar att spendera!

Julafton var mysig och jobbig på samma gång. Jag är en riktig juloman men iår har jag inte ens sett framemot julafton och det kändes konstigt så det var lite deppigt på julen. Fast när vi väl var hos (farmor) och farfar kändes det bra och mysigt. Annat kan det ju inte kännes när jag har världens bästa släkt.

Juldagen spenderades hos kusinerna eller ja hos kusinernas föräldrar eftersom ingen av dom bor hemma, på en förfest. Det var rikigt skoj och mycket folk men jag blev inte ens lullig utan bara illamående. Dumma alkoholallergi! Sen bar det av till the ritz och där dansades det loss i fyra timmar.

Annandagjul blev det också festande på eftersom Emma kom till Örebro. Hon har nog inte varit här på tre år minst. Kvällen bestod med att jag, Emma och Dea drack vin och sen hamnade vi på Stället där det var 90`s kväll. Röj värre men folk som knappt minns 90 talet. Mycket ungt folk men vi gamlingar partade loss ändå!

Idag den 27 dec har jag varit bakis, har inte varit ute två dagar i rak på väldigt länge och det dröjer nog ett bra tag till detta sker igen. Är för gammal för sånt här nu.

Puss och kram

På något sätt går livet vidare trots all sorg och stora saknad. Det går inte en dag utan att jag saknar farmor, önskar att hon våre i livet och allt skulle vara som vanligt. Om en vecka är det julafton och det blir den första julen som jag minns som jag inte firar med farmor. Vi har alltid firat på samma sätt och farmor har alltid varit hård med allt ska vara som vanligt och det är det som gjort julen så speciell. Vi har våran tradition och den betyder mycket för mig. Den har gjort att jag älskar julen så otroligt mycket. Önskar att det hade blivit som det var tänkt, att vi alla skulle fira tillsammans och med andakt enligt farmor själv d det skulle bli sista julen med henne. Men nu får vi fira med andakt med farmor i minnet och minnas henne som den otroliga människa hon var. Ingen är eller kommer vara som farmor. Det känns så meningsfullt och jag tänker mycket på att farmor kvicknade till när jag sa att jag älskade henne dagen innan hon dog.

Tack till alla som finns där och stödjer och alla som skriver och beklagar!
My

I söndags morse somnade min farmor in, hon blev 90 år gammal. Hon lämnde en stor tomhet inom mig, känns otroligt konstigt att aldrig mer få träffa farmor. Saknar henne så mycket

Vila i frid älskade farmor

Har suttit med farmor i några timmar idag med nästan hela släkten. Usch vad hemskt det är att se sin släkting så dålig. Hon har förutom urinvägsinfektionen åkt på en lunginflammation och är intoxikerad pga. läkemedel som i sin tur beror på knapp njurfunktion. Vi fick knappt ingen kontakt med henne alls förutom när jag skulle säga hej då och sa till henne att jag älskade henne, då kvicknade hon till och vi fick kontakt. Den varade dock i någon minut sen försvann hon igen. Jag är så orolig. Farmor älskar julafton och jag är så rädd för att hon aldrig kommer uppleva den kommande. Men om det är någon som kan repa sig är det farmor. Hon kvicknade tydligen till senare på kvällen när hon fick antidot mot morfin, men så hade hon så ont. Usch vilket dilemma, vaken och ha ont eller sova och inte kunna vara kontaktbar. Tycker så synd om kusinerna i spanien och mina bröder i norge som inte får chansen att vara med farmor. Hoppas med hela mitt hjärta att hon repar sig och blir helt okej igen. Så hemskt allting och inget kan få det att kännas bättre förutom ett under och det är att hon blir bra igen. Känns konstigt att skriva om allt men det hjälper att få ut en del. Önskar att jag var hemma med hela familjen; kalle, petter, mamma och pappa.

Mina tankar finns hos farmor! Hoppas!

Jag har fått lite nya perspektiv på allting idag. Igår kväll ringde min pappa vid tio och berättade att min farmor var väldigt dålig och att det troligen var infarkt. Ambulansen var på väg. Mötte upp henne på akuten med farbror, faster och kusin. Så läskigt att se ens släkting så dålig, kändes inte som att det var farmor ens. Vit som ett laken och okontaktbar. Som tur var kvicknade hon till vart eftersom. Vid halv två på natten blev hon förd till infektion så de trodde att hon hade en urinvägsinfektion samt en uttorkning. Trodde att faran var över då, men idag är hon sämre än igår och går inte att kontakta alls. Blir så arg på läkare och sjukvårdpersonal. Inte satte de  på akuten något dropp på en äldre som de har konstaterat uttorkning och när de nämde infektion i kroppen frågade jag specifikt om det inte var sepsis så jag tyckte det fanns symtom på det. Men nej det var nog bara urinvägsinfektion. Idag har du konstaterat att det nog är sepsis. Dessutom fick jag argumentera för att farmor var väldigt dålig och att hon i normala fall var helt redig varpå jag frå svarat att hon var pigg för att vara född -19 och att hon var redig. Vad jag har lärt mig lyssnar man på anhöriga ifråga om redighet.

Bajs, bajs och bajs på allt
Mina bekymmer känns som en piss i havet nu

Puss

Så konstigt att ena dagen kan livet leka och att nästa så brister allt. Det är just det som har hänt mig. Kände mig redo och kände att det gamla var glömt men så slog det till. I någon slags desperat gest så pratade jag med det förflutna ihopp om att allt skulle lösas och jag skulle kunna glömma. Dock kom det förflutna närmare och allting revs upp. Känns som det hände igår, att jag sitter i en bil på väg från vad jag trodde var en romantisk resa med en underbar pojkvän, och blir dumpad. Visst jag vet att allt var inte perfekt, vi bråkade mycket och resan rakt igenom var inte en dans på roser. Det jag vet att det var bättre än vad det hade varit under sommaren. Jag vill inte ha tillbaka någon däremot vill jag glömma, kunna släppa allt som varit. Men hur? Jag försöker tänka på otroheten, allt baktaleri och kompisar som inte tycker om mig men så dyker allt det positiva upp. Myset i soffan, alla romantiska middagar, joggingturerna tillsammans, badningarna, all brottning, tv spels kvällarna och allt underbart mys. Så konstigt att ett förhållande inte fungerar när så mycket var bra men så är det. Vi var rätt par men vid fel tillfälle och nu har vi sumpat chansen. Och jag försöker få mitt hjärta att förstå det beslut som min hjärna fattade för ett bra tag sen. Rena skiten att detta ska stå ivägen för en jätte fin kille på alla sätt och vis. Varför håller jag på så här?

Det är inte rätt mot någon att fortsätta med något, jag måste i min ensamhet komma över allting och acceptera att det blev som det blev. Känner mig enormt töntig och dum. Det tar tydligen sin tid att komma över sin största förälskelse som jag älskat så otroligt mycket. Jag vet att jag borde ha kommit över det vid denna tid men vad ska jag göra åt det? Jag har tydligen inte gjort det. Jag är tydligen svagare än vad andra människor är.


Puss och kram
Bitterfittan och svagheten personifierad