Mysan

Så konstigt att ena dagen kan livet leka och att nästa så brister allt. Det är just det som har hänt mig. Kände mig redo och kände att det gamla var glömt men så slog det till. I någon slags desperat gest så pratade jag med det förflutna ihopp om att allt skulle lösas och jag skulle kunna glömma. Dock kom det förflutna närmare och allting revs upp. Känns som det hände igår, att jag sitter i en bil på väg från vad jag trodde var en romantisk resa med en underbar pojkvän, och blir dumpad. Visst jag vet att allt var inte perfekt, vi bråkade mycket och resan rakt igenom var inte en dans på roser. Det jag vet att det var bättre än vad det hade varit under sommaren. Jag vill inte ha tillbaka någon däremot vill jag glömma, kunna släppa allt som varit. Men hur? Jag försöker tänka på otroheten, allt baktaleri och kompisar som inte tycker om mig men så dyker allt det positiva upp. Myset i soffan, alla romantiska middagar, joggingturerna tillsammans, badningarna, all brottning, tv spels kvällarna och allt underbart mys. Så konstigt att ett förhållande inte fungerar när så mycket var bra men så är det. Vi var rätt par men vid fel tillfälle och nu har vi sumpat chansen. Och jag försöker få mitt hjärta att förstå det beslut som min hjärna fattade för ett bra tag sen. Rena skiten att detta ska stå ivägen för en jätte fin kille på alla sätt och vis. Varför håller jag på så här?

Det är inte rätt mot någon att fortsätta med något, jag måste i min ensamhet komma över allting och acceptera att det blev som det blev. Känner mig enormt töntig och dum. Det tar tydligen sin tid att komma över sin största förälskelse som jag älskat så otroligt mycket. Jag vet att jag borde ha kommit över det vid denna tid men vad ska jag göra åt det? Jag har tydligen inte gjort det. Jag är tydligen svagare än vad andra människor är.


Puss och kram
Bitterfittan och svagheten personifierad