Snälla kan det inte ske ett under!

Har suttit med farmor i några timmar idag med nästan hela släkten. Usch vad hemskt det är att se sin släkting så dålig. Hon har förutom urinvägsinfektionen åkt på en lunginflammation och är intoxikerad pga. läkemedel som i sin tur beror på knapp njurfunktion. Vi fick knappt ingen kontakt med henne alls förutom när jag skulle säga hej då och sa till henne att jag älskade henne, då kvicknade hon till och vi fick kontakt. Den varade dock i någon minut sen försvann hon igen. Jag är så orolig. Farmor älskar julafton och jag är så rädd för att hon aldrig kommer uppleva den kommande. Men om det är någon som kan repa sig är det farmor. Hon kvicknade tydligen till senare på kvällen när hon fick antidot mot morfin, men så hade hon så ont. Usch vilket dilemma, vaken och ha ont eller sova och inte kunna vara kontaktbar. Tycker så synd om kusinerna i spanien och mina bröder i norge som inte får chansen att vara med farmor. Hoppas med hela mitt hjärta att hon repar sig och blir helt okej igen. Så hemskt allting och inget kan få det att kännas bättre förutom ett under och det är att hon blir bra igen. Känns konstigt att skriva om allt men det hjälper att få ut en del. Önskar att jag var hemma med hela familjen; kalle, petter, mamma och pappa.

Mina tankar finns hos farmor! Hoppas!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0