Mysan

På något sätt går livet vidare trots all sorg och stora saknad. Det går inte en dag utan att jag saknar farmor, önskar att hon våre i livet och allt skulle vara som vanligt. Om en vecka är det julafton och det blir den första julen som jag minns som jag inte firar med farmor. Vi har alltid firat på samma sätt och farmor har alltid varit hård med allt ska vara som vanligt och det är det som gjort julen så speciell. Vi har våran tradition och den betyder mycket för mig. Den har gjort att jag älskar julen så otroligt mycket. Önskar att det hade blivit som det var tänkt, att vi alla skulle fira tillsammans och med andakt enligt farmor själv d det skulle bli sista julen med henne. Men nu får vi fira med andakt med farmor i minnet och minnas henne som den otroliga människa hon var. Ingen är eller kommer vara som farmor. Det känns så meningsfullt och jag tänker mycket på att farmor kvicknade till när jag sa att jag älskade henne dagen innan hon dog.

Tack till alla som finns där och stödjer och alla som skriver och beklagar!
My