Tio i topp
Sitter och kollar topplistan på bloggar och undrar vem tusan som kan vara intresserade av vad 18 åriga tjejer gör om dagarna eller har på sig. Har kollat igenom några och det står ju bara en massa strunt. Alla verkar bo i stockholm och ha en pappa som tjänar pengar som de ger sina små prinsessor. Vilken snevriden värld dessa tjejer lever, en värld där det som betyder något är hur de ser ut samt vilka senaste mode prylar de har. Undrar när dessa tjejer ska uppleva verkligheten där folk faktiskt inte bryr sig mest om hur andra ser ut utan att insidan betyder något. När ingen läser deras blogg och pengarna inte kommer in på kontot och pappa vägrar betala allt. Det finns ju tydligen några killar som har de mest populära bloggarna. Fast de skriver ju precis som tjejerna och är minst lika sminkade som dem med. Kan ingen blogg där någon vettig skriver om verkligheten med intressanta funderingar komma på topplistan eller lever vi i ett så ytligt samhälle där utsidan är det som räknas samt hur mycket en människa kan pluta med läpparna. Vem orkar följa dessa bloggar? Tydligen läser ju folk dessa bloggar och jag undrar vem?? Inte jag i varje fall!
Puss och kram
Puss och kram
Morrrrr
Jag blir så irriterad på hur samhället fungerar ibland. I dagens samhälle värderar vi mer hur snygga vi är än hur vi mår. Bara en sådan sak som att folk skriver på Facebook vad de har tränat under dagen är väl ett tecken på att något är fel. Är det inte viktigare att vi intresserar i hur folk mår istället. Skulle hellre se inlägg på Facebook där folk skriver hur de mår. Att träna är inte lika med att vara en lycklig och bra människa men det verkar som för många att detta är ett stort lika med tecken. Är alla smala människor lyckligare och bättre människor? Jag tror inte det. Många verkar leva för att träna istället för att träna för att leva.
Puss och kram en mullig tjej
Det verkar inte vara okej att ha en mage och vara lite mullig för det passar inte in i detta träningssamhälle. Jag tränar också men jag har en mage, räknas jag inte som sund då? Nu är det inte så att jag fördömer alla om tränar, det är bra att träna men jag är emot alla personer som går upp i sin träning så pass mycket att inget annat verkar existera. Sen blir jag riktigt irriterad på dem som skriver vad du tränat under dagen på Facebook, vem tusan är intresserad av det? Till alla dem som gör det vill jag bara säga att träna för egen skull och inte för att kunna skriva det på Facebook. Träning verkar vara den sista trenden och jag tycker att det är tragiskt att folk bara tränar för att det är just en trend. Är det inte dax att vi i samhället fokuserar på vad som är bra för oss själva? Det är då träning blir bra och en livsstil som håller livet ut. Samt att vi börjar se på hur folk ser ut på insidan istället för hur folk ser ut, det väl ändå det som är viktigast.
Nu har jag spottat ut mig mina åsikter för idag, kommer säkert en uppföljning på ämnet.
Puss och kram en mullig tjej
Då var det dax
I denna blogg värld vi lever i idag så var ju jag tvungen att ansluta mig till mängden och skaffa mig en blogg. Någon utstickare vill jag ju inte vara så då är det bara att ställa sig in i mängden. Nu ni gott folk ska ni även kunna läsa om mina innersta tanker, hemligheter, funderinar men främst om mitt liv som My alltså om hur jag sitter i soffan, kelar med katten, handlar mat och diskar.
Kan ju börja med att berätta om min dag som kanske inte riktigt gått i något bra tecken. Det började med att min kära far rumlar in i lägenheten klockan åtta på morgonen. Någon smidighet finns det icke, han borde ju efter att ha varit far till denna sjusovare i hela 22 år och nio månader veta att jag sover min skönhetssömn vid denna tid. Jag somnar i varje fall om och vaknar av den där dumma väckarklockan vid kvart i nio. Kände efter lite då och upptäcker att jag har ont i huvudet och bästa botemedlet mot det är att somna om så jag gjorde det. Kan meddela världen att jag är förkyld (väldigt intressant så anteckna detta). Dock han jag skriva ett sms till min uppsatskompis Edvard att jag blir sen. Vaknar igen vid tio och får masa mig upp väldigt ofrivilligt.
Trampar senare bort till honom och det känns som att han bor ungefär på andra sidan jordklotet (på norr). Tjurar lite varför jag inte har barn och får vara hemma hos mig jämt. Räknas inte Trasan som en bebis för andra än mig? Kommer dit i varje fall och gör det jag ska. Upptäcker när jag ska hem att jag varit väldigt populär denna morgonen (morgonen=10.00 till 13.00), har tre missade samtal från fröken A och ett från mamma samt ett på mobilsvar. Samt har jag fått sms om att ex H vill fika. Trivs lite med mig själv och kollar mobilsvar. Visar sig att farmor ramlat och fått en tv på benet. Åker till akuten i tron om att farmor a. har knappt något ben kvar b. benet är brutet men det visar sig när kommer in att farmor mår bra och har "bara" blivit sydd på foten för det är där tvn har hamnat.
Cyklar sedan hem i motvind för det är alltid motvind i Örebro och speciellt på den hemska trängen rakan. Då jag finner denna cykel tur grymt tråkig telefonterroriserar jag fröken A. Kommer hem och borde vara hemma och stilla för att kurera mig (har en röst som låter som Sven Volter enligt mig själv). Dock bestämmer jag mig för att ut och fotografera i det fina vädret. Visar sig efter otroligt fina bilder på färgglada löv, änder samt flygande sådana att jag inte har minneskortet i..... Får lust att sätta mig och grina någonstans men tar mig till sans och cyklar hem och hämtar det för att sen cykla tillbaka till alla de ställen som jag tidigare fotograferat på. Men änderna vill bara vara fula och absolut inte flyga (jävla fåglar) och sen bstämmer sig helt plötsligt solen att gömma sig lagom mycket för att inte lysa upp löven. Jaja bara att cykla hem eller ja handla först. Sen blev det hem coh tycka synd om sig själv. En viss mr R ringde och förgyllde min kväll, hihi.
Sen till alla mina vänner, jag älskar er! Är bara klumpig i munnen som ni redan vet....
Puss och kram
Kan ju börja med att berätta om min dag som kanske inte riktigt gått i något bra tecken. Det började med att min kära far rumlar in i lägenheten klockan åtta på morgonen. Någon smidighet finns det icke, han borde ju efter att ha varit far till denna sjusovare i hela 22 år och nio månader veta att jag sover min skönhetssömn vid denna tid. Jag somnar i varje fall om och vaknar av den där dumma väckarklockan vid kvart i nio. Kände efter lite då och upptäcker att jag har ont i huvudet och bästa botemedlet mot det är att somna om så jag gjorde det. Kan meddela världen att jag är förkyld (väldigt intressant så anteckna detta). Dock han jag skriva ett sms till min uppsatskompis Edvard att jag blir sen. Vaknar igen vid tio och får masa mig upp väldigt ofrivilligt.
Trampar senare bort till honom och det känns som att han bor ungefär på andra sidan jordklotet (på norr). Tjurar lite varför jag inte har barn och får vara hemma hos mig jämt. Räknas inte Trasan som en bebis för andra än mig? Kommer dit i varje fall och gör det jag ska. Upptäcker när jag ska hem att jag varit väldigt populär denna morgonen (morgonen=10.00 till 13.00), har tre missade samtal från fröken A och ett från mamma samt ett på mobilsvar. Samt har jag fått sms om att ex H vill fika. Trivs lite med mig själv och kollar mobilsvar. Visar sig att farmor ramlat och fått en tv på benet. Åker till akuten i tron om att farmor a. har knappt något ben kvar b. benet är brutet men det visar sig när kommer in att farmor mår bra och har "bara" blivit sydd på foten för det är där tvn har hamnat.
Cyklar sedan hem i motvind för det är alltid motvind i Örebro och speciellt på den hemska trängen rakan. Då jag finner denna cykel tur grymt tråkig telefonterroriserar jag fröken A. Kommer hem och borde vara hemma och stilla för att kurera mig (har en röst som låter som Sven Volter enligt mig själv). Dock bestämmer jag mig för att ut och fotografera i det fina vädret. Visar sig efter otroligt fina bilder på färgglada löv, änder samt flygande sådana att jag inte har minneskortet i..... Får lust att sätta mig och grina någonstans men tar mig till sans och cyklar hem och hämtar det för att sen cykla tillbaka till alla de ställen som jag tidigare fotograferat på. Men änderna vill bara vara fula och absolut inte flyga (jävla fåglar) och sen bstämmer sig helt plötsligt solen att gömma sig lagom mycket för att inte lysa upp löven. Jaja bara att cykla hem eller ja handla först. Sen blev det hem coh tycka synd om sig själv. En viss mr R ringde och förgyllde min kväll, hihi.
Sen till alla mina vänner, jag älskar er! Är bara klumpig i munnen som ni redan vet....
Puss och kram
