Då var det dax
I denna blogg värld vi lever i idag så var ju jag tvungen att ansluta mig till mängden och skaffa mig en blogg. Någon utstickare vill jag ju inte vara så då är det bara att ställa sig in i mängden. Nu ni gott folk ska ni även kunna läsa om mina innersta tanker, hemligheter, funderinar men främst om mitt liv som My alltså om hur jag sitter i soffan, kelar med katten, handlar mat och diskar.
Kan ju börja med att berätta om min dag som kanske inte riktigt gått i något bra tecken. Det började med att min kära far rumlar in i lägenheten klockan åtta på morgonen. Någon smidighet finns det icke, han borde ju efter att ha varit far till denna sjusovare i hela 22 år och nio månader veta att jag sover min skönhetssömn vid denna tid. Jag somnar i varje fall om och vaknar av den där dumma väckarklockan vid kvart i nio. Kände efter lite då och upptäcker att jag har ont i huvudet och bästa botemedlet mot det är att somna om så jag gjorde det. Kan meddela världen att jag är förkyld (väldigt intressant så anteckna detta). Dock han jag skriva ett sms till min uppsatskompis Edvard att jag blir sen. Vaknar igen vid tio och får masa mig upp väldigt ofrivilligt.
Trampar senare bort till honom och det känns som att han bor ungefär på andra sidan jordklotet (på norr). Tjurar lite varför jag inte har barn och får vara hemma hos mig jämt. Räknas inte Trasan som en bebis för andra än mig? Kommer dit i varje fall och gör det jag ska. Upptäcker när jag ska hem att jag varit väldigt populär denna morgonen (morgonen=10.00 till 13.00), har tre missade samtal från fröken A och ett från mamma samt ett på mobilsvar. Samt har jag fått sms om att ex H vill fika. Trivs lite med mig själv och kollar mobilsvar. Visar sig att farmor ramlat och fått en tv på benet. Åker till akuten i tron om att farmor a. har knappt något ben kvar b. benet är brutet men det visar sig när kommer in att farmor mår bra och har "bara" blivit sydd på foten för det är där tvn har hamnat.
Cyklar sedan hem i motvind för det är alltid motvind i Örebro och speciellt på den hemska trängen rakan. Då jag finner denna cykel tur grymt tråkig telefonterroriserar jag fröken A. Kommer hem och borde vara hemma och stilla för att kurera mig (har en röst som låter som Sven Volter enligt mig själv). Dock bestämmer jag mig för att ut och fotografera i det fina vädret. Visar sig efter otroligt fina bilder på färgglada löv, änder samt flygande sådana att jag inte har minneskortet i..... Får lust att sätta mig och grina någonstans men tar mig till sans och cyklar hem och hämtar det för att sen cykla tillbaka till alla de ställen som jag tidigare fotograferat på. Men änderna vill bara vara fula och absolut inte flyga (jävla fåglar) och sen bstämmer sig helt plötsligt solen att gömma sig lagom mycket för att inte lysa upp löven. Jaja bara att cykla hem eller ja handla först. Sen blev det hem coh tycka synd om sig själv. En viss mr R ringde och förgyllde min kväll, hihi.
Sen till alla mina vänner, jag älskar er! Är bara klumpig i munnen som ni redan vet....
Puss och kram
Kan ju börja med att berätta om min dag som kanske inte riktigt gått i något bra tecken. Det började med att min kära far rumlar in i lägenheten klockan åtta på morgonen. Någon smidighet finns det icke, han borde ju efter att ha varit far till denna sjusovare i hela 22 år och nio månader veta att jag sover min skönhetssömn vid denna tid. Jag somnar i varje fall om och vaknar av den där dumma väckarklockan vid kvart i nio. Kände efter lite då och upptäcker att jag har ont i huvudet och bästa botemedlet mot det är att somna om så jag gjorde det. Kan meddela världen att jag är förkyld (väldigt intressant så anteckna detta). Dock han jag skriva ett sms till min uppsatskompis Edvard att jag blir sen. Vaknar igen vid tio och får masa mig upp väldigt ofrivilligt.
Trampar senare bort till honom och det känns som att han bor ungefär på andra sidan jordklotet (på norr). Tjurar lite varför jag inte har barn och får vara hemma hos mig jämt. Räknas inte Trasan som en bebis för andra än mig? Kommer dit i varje fall och gör det jag ska. Upptäcker när jag ska hem att jag varit väldigt populär denna morgonen (morgonen=10.00 till 13.00), har tre missade samtal från fröken A och ett från mamma samt ett på mobilsvar. Samt har jag fått sms om att ex H vill fika. Trivs lite med mig själv och kollar mobilsvar. Visar sig att farmor ramlat och fått en tv på benet. Åker till akuten i tron om att farmor a. har knappt något ben kvar b. benet är brutet men det visar sig när kommer in att farmor mår bra och har "bara" blivit sydd på foten för det är där tvn har hamnat.
Cyklar sedan hem i motvind för det är alltid motvind i Örebro och speciellt på den hemska trängen rakan. Då jag finner denna cykel tur grymt tråkig telefonterroriserar jag fröken A. Kommer hem och borde vara hemma och stilla för att kurera mig (har en röst som låter som Sven Volter enligt mig själv). Dock bestämmer jag mig för att ut och fotografera i det fina vädret. Visar sig efter otroligt fina bilder på färgglada löv, änder samt flygande sådana att jag inte har minneskortet i..... Får lust att sätta mig och grina någonstans men tar mig till sans och cyklar hem och hämtar det för att sen cykla tillbaka till alla de ställen som jag tidigare fotograferat på. Men änderna vill bara vara fula och absolut inte flyga (jävla fåglar) och sen bstämmer sig helt plötsligt solen att gömma sig lagom mycket för att inte lysa upp löven. Jaja bara att cykla hem eller ja handla först. Sen blev det hem coh tycka synd om sig själv. En viss mr R ringde och förgyllde min kväll, hihi.
Sen till alla mina vänner, jag älskar er! Är bara klumpig i munnen som ni redan vet....
Puss och kram
Kommentarer
Trackback
