Små irritationsmoment

När jag gick på gymansiet mådde jag skit men var smal (att jag då tyckte jag var tjock är en annan sak). Är det rättvist att priset för lycka är extra kilon? Att jag dessutom har bättre kondition och styrka nu när jag är "större" än då när jag var smal, för jag tränar regelbundet är det logiskt och rättvist? Jag är lärd att man ska motioner och träna för att bli mindre... men jag är väl ett undantag för det...

Ett annat irrititations moment är det stadiga problemet ekonomi. Är det meningen att man ska jobba när man pluggar 100%? Hur tänkte de där dumma politikerna då? Att 100% egentligen är 80% eller att det där med 8 timmars vila, 8 timmar arbete och 8 timmars fritid bara är för "vanliga" människor? Att ständigt behöva oroa sig för ekonomin är inte alls en dans på rosor utan mer som att krypa i ett nässelsnår. Jag vill kunna äta den maten jag vill och inte behöva välja mellan ett krogbesök eller att köpa en tröja. Tacka ... för att detta elände snart är slut och man får börja tjäna pengar!

Ytterligare ett störningsmoment i min vardag är just nu att jag ser ut som en nybliven tonåring i ansiktet och inte den 23 åriga puddingen som jag borde vara. Och varför har jag lyckats få dem nu då, som en försenad pubertetspresent? Jo det är för att jag slutat ha p- ring. Tydligen ska jag behöva välja mellan att se ut som en flottig tonåring i ansiktet och må bra och inte riskera att få blodproppar och alla andra biverkningar som står så fint i bipacksedeln eller att ha fin hy och må sämre. Jag tycker att jag som 23åring förtjänar en hy som en gudinna och må som en prinsessa! Sätt detta i relation till det första stycket så blir det som så: tjock, (väl?)tränad, finnig och må bra. Känns det som att de orden går ihop?


Jag drog visst bonusenvinsten i kropp och utseende lotteriet!

Puss och kram
Pubertal My

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0