Mysan

Just idag tycker jag inte alls att livet är speciellt roligt. Känns som att jag jobbar när alla andra kompisar är lediga och vice versa. Hur ska man kunna ha ett liv och jobba som sjuksköterska. Man sliter ut sig totalt på jobbet och ger så mycket av sig själv att mna känner sig tom när man kommer hem. En stor del av en vill umgås med kompisarna (som säkerligen jobbar eftersom man själv är ledig) men en annan del vill bara dra täcket över huvudet och sova. Ofta blir det alternativ nummer två för att som sagt kompisarna jobbar ju ändå. När jag vill ut jobbar alla också för den delen. Och nu har jag bytt helg så nu kan jag knappt inte få träffa fröken M något heller för den delen. Ringa och prata med människor går ju inte heller för alla jobbar. Telefonen ringer ju aldrig heller. Lyckas man väl vara ledig samtidigt med någon så är antingen jag eller den andra upptagen med något annat. Det där med att ta dagen som den kommer fungerar ju inte rikigt nu längre. Självfötroendet är skit också dagen till ära. Alla andra människor är mer spännande än lilal jag. Det gäller att boka en månad i förväg så kanske man kan ses. Vilken förbaskad tur att man trivs på jobbet i varje fall. Annars skulle ju livet suga.

Ska jag nämna att jag alltid får somna själv också och aldrig vakna av att någon säger något fint till en.

Imorgon är en annan dag men just idag är det skit.

Finns det något mer motsägelsefullt som kärlek? Det finns inget som sårar och gör så ont som det samtidigt fyller hjärtat till bristnings gränsen med en massa värme. Alla kämpar på sitt för kärleken men på helt olika sätt. En del bara ger och ger och en del döljer sin kärlek som om det våre en skam och sen finns det dem som inte vågar visa den. En del människor är födda med förmågan att älska och känna kärlek på ett helt annat sätt en dom som har svårt att sätta sin tillit till andra människor. Just tillit är en stor del i kärleken, finns inte den finns inte kärlek. Att våga låta sig älskas är att låta sig bli ömtålig och oskyddad. Straffet för att kunna älska är att lätt bli sårad och tvärtom är straffet för att leva skyddat att inte få känna något så underbart som kärlek.

Just nu är det en våg av förändringar i förhållanden runt om kring mig. Många långa förhållande tar slut och en del kortvariga. Det är tufft att se sina kompisar bli sårade och ledsna och det svåra är att jag inte kan ta bort smärtan. Önskar inget hellre än att jag skulle kunna göra det. Ni förtjänar de bästa av bästa killar, de som stor trofasta och ger er all kärlek ni förtjänar. Tro mig ni förtjänar all kärlek som finns. Ni ger mig så mycket kärlek.

Mitt i alla förändringar i förhållanden som tar slut och all sorg vill jag hitta kärleken. Motsägelsefullt att jag kan längta till kärlek när jag ser runt omkring vad den kan ställa till med. Men efter att ha varit singel ett bra tag nu vill jag finna den där som kan fylla mitt hjärta med kärlek och värme. Men i en djungel av killar med alla olika personligheter och stilar är det svårt att hitta den där som är speciell. Det jag vet är att jag är redo att ge kärlek och få igen och det känns bra.

Puss och kram
My