Ett ljus för alla
Denna söndag började med ett samtal från faster Irene, farfar hade ramlat igen. Detta är en andra gången på en månad som han behöver in till akuten för att sys. Farmor å andra sidan och varit inne på aukten också två gånger denna månad. Känns inge vidare alls att det händer så mycket där just nu. Hur ska det sluta.
Pratade med världens bästa T idag, så roligt att prata med henne! Saknar henne så grymt mycket och tycker att hon gott och väl kan lämna Kina och komma hem till Sverige så jag kan snacka en massa skit med henne och dricka kaffe. Saknar det så otroligt mycket, ska fika sönder henne när hon kommer hem!
Dagen flöt på sedan, var och handlade och började baka en kaka för att fröken A och fröken I skulle komma. Dock ringde fröken A och mådde dåligt och orkade inte komma. Blev lite missförstånd i telefonen och lite tårar men det löstes sen. Vill verkligen inte att vi ska bråka, känns så otroligt dumt när jag älskar dig så mycket vännen. Det är så otroligt jobbigt att veta att du mår dåligt, önskar att det fanns något som jag kunde göra. Tur att mr M finns och tar hand om dig, det gör mig hjärta lite lättare att veta att den finns någon som älskar dig hemma hos dig. Du får inte sitta hemma själv och må dåligt! Förlåt för mina ord!
Fröken I och jag gick till kyrkogården sen, det var så otroligt vackert. Jag har aldrig varit på en kyrkogård vid alla helgona förut men det ska jag definitivt göra om. Tack för att du tog med mig! Vi tände några ljus för alla som inte har någon som tänder och för de som betytt något för oss. Tänkte lite extra på min lilla vovve Tera. Fy vad jag saknar henne, tänker fortfarande på henne varje dag och det var över tre år sedan hon dog. Önskar att hon fortfarande fanns hos mig, hon betydde så mycket för mig. Utan henne skulle jag nog inte funnits. Så orättvist att hon skulle dö i cancer är hon var så ung. Nio år var inget för Tera, hon var så otroligt vältränad och frisk. Sprang ute i skogen varje dag, den hunden gick aldrig. Så nyfiken på allt men samtidigt världens mysigaste hund. Hon brukade sitta i mitt knä i fotöljen hemma och sova. Kommer ihåg sista gången jag såg henne i livet. Hon var jätte dålig men ändå så villa hon att jag skulle klappa henne på magen. Något som inte låtit någon gjort på flera veckor. Hon försökte till och med busa med Trasan. Fy fan vad jag saknar min hund, mitt allt.
Nu kan jag inte skriva mer för då kommer jag grina sönder mig..
Pratade med världens bästa T idag, så roligt att prata med henne! Saknar henne så grymt mycket och tycker att hon gott och väl kan lämna Kina och komma hem till Sverige så jag kan snacka en massa skit med henne och dricka kaffe. Saknar det så otroligt mycket, ska fika sönder henne när hon kommer hem!
Dagen flöt på sedan, var och handlade och började baka en kaka för att fröken A och fröken I skulle komma. Dock ringde fröken A och mådde dåligt och orkade inte komma. Blev lite missförstånd i telefonen och lite tårar men det löstes sen. Vill verkligen inte att vi ska bråka, känns så otroligt dumt när jag älskar dig så mycket vännen. Det är så otroligt jobbigt att veta att du mår dåligt, önskar att det fanns något som jag kunde göra. Tur att mr M finns och tar hand om dig, det gör mig hjärta lite lättare att veta att den finns någon som älskar dig hemma hos dig. Du får inte sitta hemma själv och må dåligt! Förlåt för mina ord!
Fröken I och jag gick till kyrkogården sen, det var så otroligt vackert. Jag har aldrig varit på en kyrkogård vid alla helgona förut men det ska jag definitivt göra om. Tack för att du tog med mig! Vi tände några ljus för alla som inte har någon som tänder och för de som betytt något för oss. Tänkte lite extra på min lilla vovve Tera. Fy vad jag saknar henne, tänker fortfarande på henne varje dag och det var över tre år sedan hon dog. Önskar att hon fortfarande fanns hos mig, hon betydde så mycket för mig. Utan henne skulle jag nog inte funnits. Så orättvist att hon skulle dö i cancer är hon var så ung. Nio år var inget för Tera, hon var så otroligt vältränad och frisk. Sprang ute i skogen varje dag, den hunden gick aldrig. Så nyfiken på allt men samtidigt världens mysigaste hund. Hon brukade sitta i mitt knä i fotöljen hemma och sova. Kommer ihåg sista gången jag såg henne i livet. Hon var jätte dålig men ändå så villa hon att jag skulle klappa henne på magen. Något som inte låtit någon gjort på flera veckor. Hon försökte till och med busa med Trasan. Fy fan vad jag saknar min hund, mitt allt.
Nu kan jag inte skriva mer för då kommer jag grina sönder mig..
Kommentarer
Trackback
